Mitt i veckan

Idag blir inget bloggat för här skrivs utkast till projektansökningar och planeras för framtida roliga saker. Samverkan är guld värt!

Textanalys i en buss

Överallt i samhället finns texter. De flesta märker vi, som deklarationen, räkningarna och tidningen. Men det finns mängder av texter som är till för att upplysa, varna och reglera. Det kan bli fel när dessa texter på en viss plats motsäger varandra eller är så många att vi inte alls märker dem.

Idag åkte jag buss. Då noterade jag hur många texter som finns på och kring dörren på bussen.


Inte mindre än sju stycken. Skyltar utan ord, med bara symboler, kan också tolkas som text eftersom vi genom dem tar emot ett budskap.
Den största (nr 1) kan vid en första anblick verka förvirrande. Vilket område får man inte stå inom? Jo, detta:


Frågan är varför man inte får stå där, eftersom dörrarna öppnas utåt. Det kanske är för att resenärer inte ska ramla ut?

Skylt nummer 2, 4, 5, 6 och 7 i närmare granskning:



Nödutgång och brandsläckare är två skyltar de flesta känner igen. "Se upp när du kliver av bussen" tilltalar dessutom resenären med "du" vilket skapar närhet och förtroende. Bussbolaget vill MIG som individ väl. Trevligt!

Den något anonyma vita skylten
"Automatiska dörrar
Låt småbarn gå av först"
har istället en upplysande och auktoritär ton. Så här är det bara. Dörrarna är automatiska. Släpp fram barn.

Det intressanta i sammanhanget är dock skylt nummer 3. Den ger information om att resenärerna själva måste trycka på en knapp för att dörrarna ska öppnas och ser ut så här:



För det första så motsäger detta informationen på lilla vita skylten, om att dörrarna är automatiska. För det andra är skyltens svenska och engelska information helt olika, och den engelska är mycket bättre.
Svenska: Vid avstigning öppnar du dörren! Genom att trycka på knappen.
Engelska: Wait until bus has stopped! Then press button to open doors
Översättning:
Vänta tills bussen har stannat. Tryck sedan på knappen för att öppna dörren.

Hur många resenärer läser all denna text? Kanske 1 av 10. Kanske en språkkonsult på väg till jobbet. Kanske någon fler. Jag tror att det beror på att det är för många olika skyltar och anslag. Om det bara funnits en skylt hade den synts bättre. Om den skylten dessutom varit konsekvent och innehållit samma budskap på olika språk hade den varit smart.

Alla blir vi arbetsskadade på något sätt.

Josefin Högberg, språkkonsult i inkubatorn

Hej! Jag heter Josefin, är examinerad språkkonsult i svenska och driver sedan ett tag tillbaka företaget Texthuset 24 där jag jobbar med att göra bra texter bättre. Sedan den 14 december har jag en plats i Krenovas inkubator och i veckan har jag både blogg- och köksvecka... :)

När jag presenterar mitt yrke brukar jag ofta mötas av någon av följande reaktioner:
"Vilka språk kan du då?"
"Jag visste inte ens att det jobbet fanns."
"Hjälp, nu måste man passa sig för vad man säger så man inte säger nåt fel."

Och här kommer svaren: Jag är expert på svensk text och kommunikation. Jag tror att det finns 300 språkkonsulter ungefär, så det är inte så konstigt om du inte hört talas om oss. Vår yrkesförening ESS säger så här: "Språkkonsulter hjälper företag, myndigheter och organisationer att textgranska, korrekturläsa, redigera, bearbeta och skriva om texter för olika syften, målgrupper och medier". Dessutom är språkvetare antagligen de mest liberala av alla när det gäller språk - förstår folk vad du vill så är det okej!

Nu ska jag på fredagsfika (av praktiska skäl har Krenova fredagsfikat på måndagar) som min kontorskompis Adam bjuder på.

ps:
Har även fått följande fråga:
"Jaha, jobbar du med att hjälpa elever att komma på vilket språk de ska läsa?" (Språkkonsultyrket är kanske okänt, men SÅ nischat är det inte!)

Sist´n!

Det är fredag kväll, jag är sist på kontoret i väntan på sista repet innan morgondagens spelning på Samiska veckan. Det blir den sista spelningen i Glesbygd´n för mig. Och detta är mitt sista blogg-inlägg för den här gången.

Jag är nöjd med veckan. En hel del har blivit gjort och planer smidits för framtiden. Idag har det lästs en hel del litteratur inför uppsatsen och jag måste även här dela med mig med en fantastisk scen ur en bok om barns lek, makt och möjligheter från "centrum för barnkultur-forskning". I detta kapitel handlar det om hur föräldrar och barnomsorgs-personal genom olika leksaker och lek-verktyg kan främja barns anti-rasistiska fostran, hjälpa dom att prova olika identiteter genom lek och bli toleranta mot olika människor.

Två barn sitter och leker med en massa olika dockor med olika hudfärger, funktionsnedsättningar, storlekar och typer:

"Såg du att mamman var från Tyskland?"

"Ja, och pappan, han kom från Japan..."

"Men barnen, dom var samer..."

Tystnad och eftertanke

"Men kan barnen vara samer om mamman är från Tyskland och pappan från Japan?"

Tystnad

"ja....det beror ju på om pappan har skägg!"

Tjoflöjt och trevlig helg!

Dagens kurs gav mig helt klart nya idéer! Jag hittade nya strategier för att kommunicera mitt företag till kunder och jag har massor av nya knep som jag kan få nytta av. Men mitt i föredragshållarens och de andra deltagarnas och mina egna utbyten fick jag en stor insikt: Jag har inga problem med att sälja. (nu ser jag framför mig hur Peter, Mona och Sara här på Krenova hoppar högt och sätter kaffet i halsen, hehe!) Nej det är sant...jag har inga problem att prata pengar, att sälja in mina idéer eller att få folk att inse relevansen. Jag tycker det är ganska självklart att mina tjänster är värda pengar. Mitt problem är mest att jag hittills fått uppdrag i den kreativa sektorn, där mina medarbetare bara får betalt 9 månader per år, lever på havregrynsgröt eller kämpar för folks rättigheter. Och i dom sammanhangen är det klurigt att komma in och säga "men facket säger att jag ska ha 26.000 som grundlön!". Jag kan inte heller budget-hantverket, att skriva fakturor, bokföra, ta ut "lön" till mig själv och i vilka steg de olika sakerna ska ske i ett avtal. Men mitt huvudproblem är att jag ser betalning som så självklart att jag glömmer att förhandla om arvodet, DET är ett problem.

Men idag slog det mig är att det finns en kultur bland kreatörer att pengar är fult. Att ta betalt SKA liksom vara lite jobbigt som kreatör. (ja, jag hobby-kulturanalyserade på kursen, så som jag ofta gör) I diskussionerna idag kunde jag se att det förutsattes att"kreatörer tycker det är jobbigt att ta betalt". Jag säger inte att påståendet är falskt, men jag kan inte låta bli att fundera på vad som är hönan och vad som är ägget. Kreatörens ångest för att värdesätta sitt jobb eller att man inte anses vara kreatör om man inte tycker det är jobbigt att ta betalt. Vi skapade en norm idag på kursen, vi ÅTERSKAPAR hela tiden en norm där vi kreatörer tycker att pengar är ett "nödvändigt ont" och kursen idag hölls på premisserna att det påståendet är sant. Det kanske ÄR sant, men vi återskapar också i den diskussionen ett klimat där det blir svårt att säga "men jag tycker INTE det är jobbigt att ta betalt! Jag gör det här för att jag vill tjäna pengar!". Kan man säga så och samtidigt anses vara kreatör?

Konstnärer och kreativa människor gör det dom gör för att dom brinner och älskar det, inte för att dom i första hand vill bli rika på sitt företagande. Så lyder i alla fall föreställningen om den kreativa människan. Det finns massor av intressanta ingångar i det här, jag tänker klass som i "kulturellt kapital", status kring vad en "riktig konstnär" är och inte är, en lång historia och tradition av vänsterideologi hos skapande människor, att som konstnär vilja ifrågasätta det kapitalistiska samhället, populism kontra elitism och så vidare...Diskussionen är evig, hundrårig och kommer säkert aldrig att ta slut. Men vad spännande med brytpunkten "kreatör" kontra "företagare"! Många av de företagarhandböcker jag ögnat igenom talar om "spänning", "utmaningar", "tävling", "kämparglöd" och så vidare. Men kreatörer vill ju inte tävla, de vill skapa och få kommunicera något. Eller? Det blev ganska tydligt idag att föreläsaren blev utmanad av att ha ett gäng kreatörer framför sig. Han gjorde det oerhört bra och jag lärde mig massor, men det var tydligt att han fick ställa om lite. Autopiloten som kan prata om företagande utantill funkade liksom inte alltid gentemot oss.

Åh, vad spännande! Det är ju det här som Krenova finns till för...men jag tror det gömmer sig mer komplexa saker i den här gyttjan...som jag skulle gilla att rota i och undersöka. Såklart jag vill! Det måste finnas ett sätt som innebär att man kan vara ifrågasättande, skapande och kreativ konstnär och samtidigt känna att det är okej att säga "jag gillar att ta betalt". Precis som det måste få vara okej att vara inkubator på Krenova utan att ha en fet månadslön eller expandering som huvudsakliga mål med verksamheten.

Jag kanske ska boka ett möte med ledningen på Krenova och föreslå en utredning om kreatörers värderingar kring egenföretagande och pengar? Det skulle kunna hjälpa Krenova att bli ännu bättre på att förstå det unika med att arbeta med företagande bland konstnärer. Nytt uppdrag till mig, ja?

Eftersom vi turas om att blogga och inspirationen ibland kan tryta även hos kreatörer så har vår kära informatör tagit fram en lathund med förslag. Dagens tema är "svårigheter med vad du gör". Åh...om ni tycker att jag har skrivit långt de tidigare dagarna så skulle jag på det temat kunna skriva en hel uppsats! Kulturanalysen är inte svår efter fyra års studier, men att förklara den i korthet är klurigt. Och även om folk förstår relevansen och vikten i vad jag gör kan förtjänsten på kort sikt vara svår att ta på, och därmed varför man i hela friden ska anlita mig (läs betala). För hur kul verkar det för ett företag eller en organisation att låta mig rota i så jobbiga och känsliga saker som värderingar, könsroller, normer och diskriminering? Vem vet vad för hemskt jag kan hitta! (jag måste verkligen gå den där kursen i hur man presenterar sin kompetens på ett positivt sätt!)

Nej men allvarligt talat...kulturanalys är för mig att vända på det jobbiga, det provocerande och besvärliga för att göra det till en resurs, till något positivt. Som i projektet med Ögonblicksteatern, att göra funktionsnedsättning till en konstnärlig resurs som utvecklar teatermediet! Jag tror att politiken har ett stort ansvar när det gäller hur vårt samhälle och dess värderingar skapas, självklart! Men jag tror det är ett misstag att oftast bara prata om "mjuka" frågor i ideologiska och ideella sammanhang. Etiskt företagande, strategiskt riktade mångfaldsplaner och medvetet bemötande är lönsamt! Och kan näringslivet vara med att skapa sjyssta villkor där individer blir inkluderade oavsett identitet eller tillhörighet och dessutom tjäna pengar, så gärna för mig!

Ofta har vi föreställningar och fördomar som vi tror är komna av erfarenheter, eller att de är självklara och "sanna". Men ofta har vi bara lärt oss ett i sammanhanget allmänt sätt att tänka. Och om vi tänker och agerar allmänt, precis som alla andra, hur ska vi då kunna utmärka oss i vimlet, stå oss i konkurrensen, göra oss oumbärliga? Vilka kunder kränker och i förlängningen förlorar vi genom att vår reklam är heteronormativ (tar för givet att alla är heterosexuella)? Vilka föreställningar om vad ungdomar gillar har legat till grund för utbudet på fritidsgården och vilka ungdomar utesluter vi därför? Vilka idéer och tankar om oss själva som organisation skapar beteenden som gör att vi aldrig riktigt når våra mål? Går du i sådana tankar så är det bara att slänga iväg ett mejl till mig! För även om det är mitt jobb att lyfta på de jobbiga och känsliga stenarna, så kan jag vända det som hittas därunder till något positivt, som lönar sig i längden för både människor och plånbok.

Imorgon ska jag lära mig att vårda mitt eget företags börs i kursen "att ta betalt" med Fredrik Leek. Så vill ni anlita mig till vrakpris, hör av er före 8.30 imorrn!

Kulturverk och Kulturanalys

Efter att ha vaknat upp, bestämt mig för att ha en bra och glad och kreativ dag stegade jag in på kontoret för att efter tre minuter mötas av en undrande blick och frågan "Men...hur är det?". -Ehh...bra? svarade jag, följt av ett "...tror jag?". Jag såg tydligen arg ut. Jag gör det ibland när jag är fokuserad och koncentrerad. Ironiskt nog var jag ju idag fokuserad och koncentrerad på att vara glad och kreativ.

Hur som helst.

Min uppsats!

Jag skriver alltså just nu på min D-uppsats och har under ett par månader fältarbetat på Kulturverket här i Umeå. Ni vet, dom som bland annat gjort den uppmärksammade bloggoperan, hockeymusikalen och jobbar efter devisen "barn säger åt experter vad dom ska göra". Temat för uppsatsen är normer och kreativitet, hur vanliga föreställningar om vad som är normalt och idealt skapas i Kulturverkets arbete samt hur det påverkar barns möjligheter att vara kreativa. Det som jag går igång på är vad som händer när olika normer krockar, bryts, byts ut, omskapas och omvärderas. Oftast när man pratar om normer gäller det beteenden och då kopplat till olika identiteter. Ett sätt för att hitta normer kan vara att tänka tvärt om, vad kan en viss person med en viss identitet INTE göra enligt normen? Vad är avvikande? Min mormor som snart är 80 gillar att kolla på Eurosports "ultimate fighting", ni vet den där blodiga formen av kampsport. Föreställningen, alltså normen kring vad pensionerade kvinnor ska göra och gilla rimmar dåligt med min mormor. Vad gör det för henne där på servicehuset, att hon inte gillar att knyppla och spela boule? Vilka handlings-scheman främjas av kulturen på servicehuset, vilka aktiviteter uppmuntras man att sysselsätta sig med, och vilka tankar och intressen håller man för sig själv för att inte verka avvikande och konstig?

Tycker ni att jag kommer ifrån ämnet, att jag är rörig? Det beror på vad normen kring Krenovas blogg är, hehe, men faktiskt så är det ungefär såhär jag gör min kulturanalys. Jag associerar, cirklar runt ett ämne, formulerar olika tankar på olika sätt för att hitta nya ingångar i ett visst material.

På samma sätt som min mormor har jag funnit (jag är dock långt ifrån klar ännu så vänta er inga världsomvälvande upptäckter!) att kulturverket också bryter mot en hel del föreställningar kring vad barn är och kan göra, vad konst är, vad barnkultur är och tillåts vara, vad kreativitet är. Jag har funnit att de genom dessa normativa brytpunkter erbjuder barn att testa nya identiteter, nya sätt att vara, men också att man inom kulturverket skapar nya normer som ibland är bra och ibland kanske mindre bra. En av mina slutsatser kommer bli att man genom ytterligare medvetenhet kring hur normer tar sig uttryck, exempelvis vilka handlingsmönster de olika genusrollerna erbjuder, kan främja kreativitet, och därmed ytterligare uppfylla sin verksamhets mål "att ta tillvara barns kreativitet". Genom ytterligare medvetenhet om mångfald och normer kan man alltså både spetsa sin verksamhet, men också involvera och engagera fler barn.

Målet med min uppsats, och också mitt företag, är att genom att förstå kulturella processer och härleda dem till verksamhetens mål hjälpa till att spetsa, förbättra, förnya och effektivisera. Nu ska jag göra en snabb-analys av mig själv för att klura ut hur jag ska nå mitt eget mål med dagen: Att den ska bli bra, glad och kreativ.

Over and out!